Välkommen till linuxportalen.se!

Linuxportalen.se är Sveriges största och aktivaste webbplats för användare av öppen- och fri programvara.

Du besöker Linuxportalen.se som gäst vilket begränsar din möjlighet att använda webbplatsens alla funktioner. Genom att registera dig som medlem får du inte bara möjlighet att söka bland webbplatsens innehåll, skapa nya och delta i befintliga diskussioner, skapa din egen blogg, kommunicera med andra medlemmar genom privata meddelanden och delta i omröstningar. Du får också tillgång till Veckans Kadavro - en seriestrip unikt skapad för Linuxportalen.se!

Registeringen sker snabbt och är helt kostnadsfri - tveka inte, bli medlem idag!

Bakom scenen - Veckans Kadavro del 2

Komposition-Skiss-Tusch

Utgångspunkten när man komponerar en seriesida, serieruta eller skämteckning, är Läsning. I det här fallet avser det hur man läser text. Västerländska läsare läser en sida från vänster till höger uppifrån och ner, medan det har varit vanligt för t ex japaner att läsa en sida från höger till vänster uppifrån och ner. Detta påverkar placering av pratbubblor, objekt och aktörer på ytan som berättelsen utspelar sig på. Det är långt ifrån allt man skall behärska men en bra början för att göra sig förståd.

Andra saker som spelar in i läsbarheten är graden av ikonifiering och detaljrikedom. Ikonifiernig avser den teckningsstil man använder. Vissa kan ju teckna fotorealistiskt, men läsbarheten blir oftast lidande av det snarare än hjälpt. Ta exemplet med två rutor som visar en studsande boll. Är det för realistiskt tecknat så kommer läsaren att se två stillbilder av en boll, medan om man gör det mindre realistskt och mer åt ikonhållet så kommer läsarens hjärna att själv fylla i mellanbilden, ljudet av studsen och rörelsen. Sedan skall man också kunna upprepa samma stil kontinuerligt. Jag kör med ganska hög grad av ikonifiering och koncenterar mig på endast det nödvändigaste. Jag ritar inte en hel läkarmotagning utan kan nöja mig med en rock och den pannspegel som brukar synas överallt utom när man besöker ett sjukhus i verkligheten. (Den har nog spelat ut sin roll som ljusreflektor.)

Med allt detta bakom sig kan man börja skissa. Vissa gör skissmanus till sina verk där man låter element utgöras av geometriska figurer och karaktärer ritas som streckgubbar. Det är också dessa enkla grunder som används när man börjar skissa. Man skall inte behöva sudda och rita om hela tiden, men en "sökande" linje är heller inte fel. Tänk däremot på att du skall veta vart tuschet skall på i nästa steg. Skissandet skall göras med lätt hand så att inte blyertspennan lämnar spår i papperet. Dessa spår kan göra så att du styrs fel när du tuschar, att tuschet flyter åt oväntade håll och att du sedan inte kan sudda bort blyertsstrecken utan att använda så mycket våld att även tuschet blir lidande.

Tuschandet är en hel vetenskap där materialurvalet är stort och alla har sina personliga favoriter. Papperet spelar sin egna lilla roll här. Uppsugningsförmåga, eller snarare sagt brist på den är rätt viktigt. Många har klagat på en penna som lämnat "blödande" linjer när de ritat på papper med för hög uppsugningsförmåga. Det är inte pennan det är fel på, utan papperet. ( Det är inte dig det är fel på det är mig.) Exempel på sådant papper är sådant som finns i ritblock för barn och toapapper. Ett billigt alternativ till dyrt ritpapper är skrivar-/kopieringmaskins-papper utan hål.I övrigt så finns det inga genvägar.

Penslar tar det ett tag att bemästra men de lämnar sexiga linjer så de är klart värda att lära sig. Fundamentalisten köper inget annat än mårdhår, men det finns numera möjlighet att hitta syntetpenslar med lika goda egenskaper. Storlekarna man använder för linjeteckning är 00, 000 och i vid vissa fall 1. Sedan har vi stålstift som doppas i tusch, filtspetspennor och allt som bokhandlare/konstnärsbutiken kan erbjuda. Det finns ett urval som används av många, men alla har sina egna favoriter. Man skall tänka på att vara konsekvent i användningen dock då hela bilden förändras beroende av hur linjerna ser ut.

I nästa avsnitt tar jag upp stegen som används för publicering på LP

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

marwals bild

Jag tänkte tipsa om Lost Marble som förot var mest kända för sitt vektor-animeringsprogram Moho (som faktiskt fanns ochså i Linuxversion) men som nu håller på med program för bl a serietecknande.
http://www.lostmarble.com/
http://www.e-frontier.com/article/articleview/1913/1/793?sbss=793
---

kimjohanssons bild

Ja, Moho kände jag till.

Till Nästa artikel i serien "bakom scenen" kan jag ta upp en lista med program som är användbara.